Poor-no-graphy

Boy in nutrition project outside Bukavu DR Congo

Boy in nutrition project outside Bukavu DR Congo

Hade det varit du så hade jag nog inte tagit den här bilden.

Jag tog den här bilden för den här pojkens liv och hans situation är något som jag önskar att vi alla kände till och förstod. Vi känner honom inte, men hans liv borde ändå vara viktigt för oss för vi delar världen med honom och våra liv hänger ihop med hans.

Jag kliver över höga inre trösklar när jag närmar mig honom. Ler och får kontakt. Jag vill se honom och jag vill att han ska känna sig sedd.

Kanske hade det varit lättare att ta en bild av den lite renare pojken snett bakom?
Han utan intorkat näsblod, men jag vill inte välja bort den här pojken.
Vi har inget gemensamt språk, vi ser bara förundrat på varandra en stund. Jag ser en vilsen hungrig pojke, vad han tänker när han ser in i den långe vite mannens blå ögon skulle jag gärna vilja veta.

Det här är hans liv just nu och jag vill berätta om hans liv för dig, om just det här ögonblicket. Men orden räcker inte till, han berättar bättre själv genom att visa sin gestalt. Jag lyfter kameran, fokuserar och knäpper av. Ber inte om lov, det gör jag aldrig, söker bara tyst samförstånd.

Blir han nu kränkt för att jag visar honom för dig i all sin utsatthet? Kanske, kanske inte…
Kanske det här är hans livs chans att berätta för oss hur det är att vara tre år och undernärd.Kanske han ingenting hellre vill än att fånga din uppmärksamhet för att be om hjälp.

Kan hända att vi ger honom makt mitt i all hans hopplöshet när vi ser honom
och låter oss beröras.

Är det rätt eller fel att fotografera en människa som inte har gett sitt uttryckliga tillstånd? Eller handlar det mer om syftet och sammanhanget som den visas i?

Jag är inte säker på vart gränserna går, vart skulle du dra gränsen?

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Poor-no-graphy

  1. Lukas Klingsbo skriver:

    Fotografiet representerar ju mer en situation än barnet som specifik person.
    Tror nog att barnet uppskattar att situationen uppmärksammas också.

  2. Anne skriver:

    Blir väldigt berörd av fotografiet. Att ett litet barn kan ha så livstrött blick. Jag tror han känner sig sedd i alla fall.

  3. Monica skriver:

    Det där är ett dilemma. Det finns en lag så egentligen borde det inte vara ett dilemma. Men om inte bilden fanns så fick vi aldrig veta/se verkligheten på andra ställen än där vi promenerar.

  4. produsmiller skriver:

    En bild är alltid ett ställningstagande. Val av objekt eller utsnitt berättar inte bara om situationen, det berättar också om den som väljer och hans/hennes syfte och bruk av bilden. Frågan om vem som äger en avbildning kan därförinte avgöras på ett generellt plan utan bör göras till en specifik och situationsbunden fråga. En upplysande, berättande och journalistisk bild är sannolikt något annat än t.ex. en bild som används för ett insamlingssyfte (i ett sammanhang där välgöraren själv lägger beslag på 10-30% administrationskostnad)… Jag tror inte att man kan försvara allt med att bara hänvisa till att det är för ett gott syfte. Det finns också något förädiskt i bilder som bidrar till etablera eller stärka föreställningen om fattiga som passiva mottagare som bara sitter och väntar på vår allmosa. Kanske att man därför i sin reflektion hamnar i ett läge där bilder måste stå i harmoni med en strategi som stimulerar till funderingar kring hur jag som potentiell stödjare kan samverka med dem som är utsatta…

  5. Susan Hendra-Rundqvist skriver:

    Ibland måste man visa ”verkligheten” för att nå människors hjärta var de än är även att man ibland bryter gränsvärde genom en bild. Att fotografera i positiva syftet kan man alltid göra speciellt för att beröra medmänniska och förhoppningsvis göra en positiv förändring. Inget annat.

  6. Ping: Att försöka vrida en skruvad värld rätt… | Naveln är universums mitt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s