Då kommer mjölken gående…

20130705-121204.jpg

Otaliga är de sängar och sovplatser som jag använder mig av under ett år, det är allt från fina hotellsängar till bambugolv. Jag har länge gått och trånat efter en riktig hängmatta som man sover rakt och torrt i och som är lätt att ha med sig på hojen eller andra resor.

Så inför Almedalen slog jag till. Planen var enkel, åka hoj på mornarna, gå på seminarier och bygga relationer på dagarna och sova i det fria om nätterna. Nöjd med mitt upplägg rullade jag en morgon söderut. Gotland är fantastiskt vackert, varför åker man överhuvudtaget någon annanstans?

Jag spanade efter en plats för mitt nattkvarter och såg en vacker vik med några pittoreska grå fiskestugor och en dunge med ekar och kände att här i Koviken vill jag vakna imorgonbitti.

Efter avslutade seminarier tar jag och bästa kollegan en tur i den Gotländska sommarnatten, det är svalt och skönt och efter ett par timmar lämnar jag honom att sova på en madrass i ett kapell medan jag skruvar upp musiken och kör åter söder ut mot Koviken i mörkret det är strax efter midnatt och det känns som jag flygerlågt, med fartvinden i ansiktet och den mjuka nästan vibrationsfria asfalten under mig.

Jag spänner upp mitt nattkvarter mellan två ekar, det är knäpptyst inte en bil, fågel eller ens en liten mygga hörs. Jag kryper in i den lilla kokongen, den varma sovsäcken omsluter mig och jag sover som ett barn tills nämnde kolega ringer och väcker vid halv åtta och påstår att jag ringt honom. En stunds munter förvirring där vi inte riktigt vet vem som ringt vem och i vilket ärende.

Det börjar regna och jag ligger och drar mig och lyssnar till smattret på regnskyddet, det är mysigt och jag vill inte gå ut. Jag har inte bråttom, men kaffesuget tar över. Klär på mig, sätter på vatten och börjar mala mitt kaffe.
För det är något jag börjat göra, mala kaffe. Trött på äckligt hotellkaffe bär jag med mig kvarn, pressobryggare och bönor och det är värt besväret tro mig. Det blir en kontemplativ morgonritual att ta sig tiden att mala för hand och lukta på kaffet enstund innan man brygger det. Just den här morgonen är det melittafilter i ett Ikea glas som är bryggmetoden och bönorna från ett bakgårdsrosteri i västberga. När de sista dropparna faller ner i glaset så rasslar det till i buskarna bakom mig och hoppsan ser man på, där kommer mjölken majestätiskt gående. Just in time!

De delar genast upp sig, så hälften av korna tar på sig uppgiften att slicka på motorcykeln medan andra hälften utforska hängmattan. Det regnar stilla, jag dricker mitt morgonkaffe i lugn och ro med ett harmoniskt morgon sällskap, långt ifrån Almedalens åsiktshysteri.

Konstaterar att Koviken inte bara är en vik, det är en kohage också!
Vem kunde ha anat?

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s