Det värsta är vanmakten… En av hojresenärerna berättar om första mötet!

20140326-060936.jpg
Ett omvälvande besök i Kibera

Jag blev oplanerat ensam första dagen av vår MC-resa mot FGM, då de övriga fem blev sittande på Arlanda ett dygn då deras plan var sönder, den dagen fick jag tack vare Magdalene som är Massaj besöka Kibera, slumen i södra Nairobi, där över en miljon människor bor…eller kanske rättare sagt försöker stå ut med livet.

Jag har aldrig upplevt någonting mer känsloladdat och omtumlade…stanken är näst intill outhärdlig, jag kom på mig själv med att tänka ”om jag snubblar nu är jag i princip dödsdömd, det här måste vara alla elaka bakteriers ursprung”, det är så skitigt och hemskt, sopor, avföring, skräp, lera…och i detta bor barn och vuxna år ut och år in.

Jag fick komma in i ett av skjulen och träffa två kvinnor som avtjänar sina dygn i mörker och stank. Utanför leker ett litet barn, bredvid står en liten hink med avföring, en hund ligger i leran, det hänger tvätt på en tvättlina, jag undrar hur kläderna luktar efter torkningen. Inne i skjulet finns en pytteliten tv med en helt grynig bild, två sovplatser utan madrasser, två små soffor, i den ena sitter kvinnorna. Jag och Magdalene sätter oss och pratar med kvinnorna efter att ha hälsat. I mina tankar oroar jag mig över hur många löss jag ska få och vilka bakterier jag just fick på händerna. Den ena kvinnan tittar apatiskt rakt fram och säger ingenting, den andra berättar att det bor åtta personer i skjulet. Åtta människor trängs i ett utrymme som är mindre än min bastu och luktar som insidan av en mulltoalett, och det är precis lika ljust som i en mulltoalett.

Jag kan inte ta in det, jag kan inte förstå hur dom orkar, dag och natt, vecka efter vecka, månad för månad…har dom något hopp alls?

Att gå därifrån och säga hej då kändes som ett stort svek, jag skulle i princip kunna rädda barnen därifrån genom att själv avstå från något i min välfärd, men det gjorde jag inte.

Jag fick besöka en kyrka i Kibera, ett plåtskjul på 40 kvadratmeter med plaststolar och ett enkelt podium. Kyrkan används också som förskola för ca 40 barn som får lära sig läsa och räkna. 40 barn av flera hundra tusen barn har en samlingspunkt där golvet är rent, stanken finns kvar men golvet är rent och barnen får fokusera på tavlorna med bokstäver och siffror en stund några gånger i veckan.

Magdalene berättar att det finns tre skolor i Kibera, först till kvarn gäller och en klass med en lärare kan ha 200 elever. Det är bara några tusen barn som får gå i skolan. Många av de vuxna som bor i Kibera har arbeten utanför slumen, men arbetslösheten är över 50%. Det finns lokala små företagare som säljer allt från ägg till elektronik i Kibera.

Jag gick runt i Kibera under ett par timmar, mer orkar man inte som priviligierad västerlänning, man blir så trött och förtvivlad. Jag skrev en mening i ett Twittermeddelande, ”nu är det slutgnällt”…en bra sammanfattning, har man besökt slummen så kan man inte gnälla över våra små små lyxproblem.

Det värsta är vanmakten, hur ska man kunna göra någonting åt Kibera?

Nicklas Manns

Läs mer om resan här
Och se filmen om FGM

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s