En resa jag aldrig vill ha ogjord även om den var emotionellt smärtsam…Niclas Manns bloggar om resan mot #FGM

20140410-115320.jpg
Jag hade förmånen att i mars 2014 få resa med fem för mig främmande män till Kenya och att köra motorcykel under fem dagar med målet att besöka Massajer på landsbygden och medverka till att ett projekt i PMU’s regi mot FGM , får de resurser som behövs.

Vi har upplevt södra Kenya och människorna där på ett sätt man inte kan göra genom en resebyråarrangerad resa, vi har kommit människorna in på livet och sett den lokala verkligheten i vitögat. Jag, Lars, Assar, Lasse, Olle och Clarence fick en resa som vi aldrig kommer glömma och jag tror att jag talar för alla oss när jag säger att vi måste tillbaks, vi har bara börjat en större resa med ett projekt för att stödja och bidra till förändring i Kenya bland Massajerna.

Jag har fåt lära mig om vad FGM innebär, dvs vilka konsekvenser och vilka drivkrafter som finns bakom de kulturella, rituella handlingar som kvinnlig omskärelse innebär.

Massajerna könsstympar sina flickor i huvudsak av två skäl, dels är det en vuxenritual, dvs när omskärelsen är gjord är flickan vuxen, dels är det en ekonomiskt driven sed, när familjen kan gifta bort sin dotter hägrar några kor och några getter i hemgift…en ko är mycket värdefull bland massajerna.

Det finns ytterligare en drivkraft bakom ritualen, nämligen de som utför ingreppen. Det är oftast kvinnor, som tar betalt för ingreppet, ca 1000 schilling (motsvarar 65-70 kronor) En kvinna som utför omskärelser kan utföra många ingrepp varje år, så många att hon tjänar mycket mer pengar än genom ett vanligt arbete som ger ca 10 000 shilling per månad, detta är självklart ett av problemen, det finns tusentals kvinnor som utför dessa tjänster.

För att förbereda flickorna på det kommande övergreppet så börjar föräldrarna att pierca sina barn i öronen när de är i fem-sexårsåldern med syftet att lära dem att utstå smärta.

Konsekvenserna av ritualerna är flera, en är att flickorna blir utsatta för regelrätta övergrepp i form av kirurgiska ingrepp i underlivet utan bedövning, man använder mjölk som någon form av lindring efter ingreppet… testa mjölk i ett skärsår så får du en uppfattning om det hjälper. Jag fick höra berättelser om flickor som lämnat sin familj i sjuårsåldern för att slippa övergreppet och flickor som genomlidit övergreppet och svimmat eller flickor som förblött efter ingreppet.

En annan konsekvens är att flickorna efter ingreppen betraktas som lovliga vuxna kvinnor, många av flickorna går långa sträckor till skolan och utsätts för ett andra övergrepp av män som anser sig ha rätt att få sina behov av tillfredställelse fyllt, många flickor smittas av HIV och många blir gravida efter dessa övergrepp, vi mötte en flicka som blev mamma vid tolv års ålder när vi besökte en av byarna.

Den slutliga och mest hemska konsekvensen är att flickorna dör…siffrorna avseende döda nyfödda barn och döda mödrar är oerhört höga i Kenya. Eftersom infrastrukturen i Kenya är usel så finns inga farbara vägar och det finns i princip inga ambulanser, det innebär att när det är dags för födsel får flickorna åka moped till närmaste sjukhus, vilket kan vara timmar bort. Om en flod har högt vattenstånd blir flickorna väntandes och tvingas föda vid flodkanten. Just detta hände två flickor veckorna innan vi besökte Kijado, båda dog…barnen dog…en könsstympad kvinna måste sprättas upp vid förlossning och förblöder om det inte finns relevant sjukvårdsutrustning att tillgå.

Det här händer dag efter dag, inte bara i Kenya. Könsstympning är förbjuden i flera afrikanska länder men rättsväsendet fungerar inte och korruptionen är utbredd, seder och ritualer tar tid att ändra på.

Vad kan vi göra för att bidra till förändring? Stöd organisationer som jobbar aktivt mot FGM, exempelvis PMU eller We Effect, lär dig vad FGM innebär och vilka konsekvenser ritualerna får, du kan göra skillnad bara genom att göra din omgivning uppmärksam på problemet, prata om FGM!

Jag har själv fått en inre resa efter mitt besök i Kenya, en resa jag aldrig vill ha ogjord även om den var emotionellt smärtsam, jag hoppas få resa tillbaks och se om vi kan ha bidragit på något sätt med våra idéer och våra ekonomiska bidrag, jag har också en vision, om man kunde välja ut ett antal av de kvinnor som utför könsstympning och få dessa att utbilda sig till barnmorskor, med ett antal mobila förlossningskliniker och intern information bland massajerna med förslag på alternativa vuxenritualer kanske det går att få till en förändring, det kräver inte enorma ekonomiska resurser men en klar och tydlig plan och lokala hängivna massajer med pondus som kan leda projektet.

Läs mer om FGM på http://en.wikipedia.org/wiki/Female_genital_mutilation

Nicklas

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En resa jag aldrig vill ha ogjord även om den var emotionellt smärtsam…Niclas Manns bloggar om resan mot #FGM

  1. beskrivarblogg skriver:

    Tack för ord som fick mig att gråta – tack för att ni åkte, tack för att ni berättar och fortsätter arbeta för förändring/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s