Vilken resa!

Stefan Klingsbo bloggar från vår senaste resa bland Massajer i Södra Kenya där vi försöker skapa engagemang och stöd för ett projekt mot kvinnlig könsstympning.

20141005-133942-49182554.jpg<br /

Så många intryck i en känslomässig berg-o-dalbana. Att kastas in i misären i Kiberas slum och undra hur människorna står ut, samtidigt som man möts av glada och busiga barn i kyrkan. Eller när vi tar oss fram i en fantastisk naturupplevelse med motorcyklarna i nästan väglöst land med kunskapen om att många kvinnor spenderar en stor del av dagen till att hämta vatten. Vi vet att kvinnlig könsstympning är förbjudet i lagen sedan några år tillbaka och vi förstår samtidigt att det fortfarande pågår och kryper ner i åldrarna. Då blir det intressant att möta Johnsson, talmannen i parlamentet, själv massaj och uppvuxen under mycket knappa förhållanden. Vi kommer till hans fina kontor med våra motorcyklar efter några timmar på dammiga vägar. Vi borstar av oss det värsta och bjuds att sitta ner i hans vita skinnsoffa. Vi vet att han har ett pressat schema men jag upplever en väldig närvaro och vilja att berätta för oss. Han berättar om det politiska systemet, korrupta politiker samtidigt som han delar med sig av sin egen livsresa och visionen om goda livsvillkor. Han berättar om effekterna av den nya lagen, som bygger på ett fördömande, ”ni gör fel” och att effekten bara blev att man fortsätter, men gömmer ritualen. Han beskriver vikten av en övergångsritual från barndom till vuxen, att det i grunden är byggt på kärlek OCH behovet av ett alternativ till könsstympningen i ritualen. Plötsligt börjar jag känna lite hopp, om vi kan se ritualen som en handling byggt på kärlek då finns förutsättningar för förändring av de delar som skapar lidande och maktspel. Johnsson fortsätter med två kriterium som blir nödvändiga i denna process

1) Lyssna på de inblandade
2) Bygga relationerna och hur de börjat jobba med det i byarna samtidigt som en ny lag ska börja ta form.

Jag funderar lite över vilka livsritualer vi har för att komma in i vuxenvärlden i Sverige. Konfirmationen har varit viktig, men att stå på ett studentflak och sjunga om den ljusnade framtiden kanske är den mest allmängiltiga idag. Jag tänker också på vad jag hör i de ledarutbildningar jag håller i, organisationsförändringar och coaching där jag är inblandad. Bristen på lyssnande och nyfikenhet på andra. Samtidigt som jag hör att när det fungerar då får vi goda resultat och mår bra.

När vi sitter runt elden med Massajerna på kvällen tänker jag "Två öron och en mun"

Stefan Klingsbo

20141005-134206-49326887.jpg

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s