En adrenalinjunkie gästbloggar om hojande med mening i Afrika…

20141011-124915-46155518.jpg

Adrenalinjunkie åker hoj med mening.
Mina vanliga resor brukar vara med snöskoter uppför Rubens 51 graders vägg i Riksgränsen eller på motorcykel med knäskrap i 150 km/h på någon av Sveriges racerbanor. Denna gång skuggades dock mc-upplevelsen av allvaret som jag fick möta i Kenya. Jag tänker då främst på flickors obeskrivliga lidande p g a könsstympning men även svårigheterna med att få vardagen att fungera med mat, vatten och utbildning.
Att få åka runt i Kenyas fantastiskt vackra natur på en offroadmotorcykel var helt underbart. Vägarna och stigarna var idealiska för ett smalt fordon med grovmönstrade däck och lång fjädringsväg. När de lägger en trumma under vägen för att leda vatten förbi under regnperioden så gräver de inte ner den så noga utan man skottar över jord istället och skapar på så sätt ett rejält hopp mitt över vägen. Jobbigt när man åker bil men helrätt med en offroadhoj. Någon gång även onödigt spännande när man inte hann se hoppet i tid.

De starka intrycken från körningen bleknade dock snabbt när vi satt ner och pratade med elever på en skola. Precis framför mig satt några 6-7 åriga grabbar vars enkla tygskor var minst 3 storlekar för små. De hade stora hål framtill där tårna stack ut några cm framför sulan. De berättade att de älskar att spela fotboll, både killar och tjejer, men de har ingen boll så när de ska spela får de låna en fotboll av en annan skola. Det är inte ok. NOT on my watch! Det är 2014 och jag lever i materiellt överflöd. Att ha det bra är inte fel men att inte göra något för andra är riktigt dåligt.
Torkan var svår när vi var där. Det hade inte regnat på fem månader. Vi åkte igenom otaliga floder men ingen av dem hade en droppe vatten utan bara torr, djup sand. Det blev en absurd kontrast när jag skrattande slirade fram i sanden som i sin tur tvingade massajerna att gå väldigt långa sträckor för att hämta vatten. Vatten som är livsviktigt för alla. Vatten som vi alltid har överallt. I mitt hus har vi sex kranar som jag kan vrida på och genast kommer vatten. Ibland hade de mat men saknade vatten att laga maten i och därav inget att äta.
Jag har alltid gett pengar till hjälparbete i fattiga länder. Att se på TV hur andra har det är nyttigt och att se med egna ögon sätter sig på djupet. Vi som lever i överflöd av allt vi behöver, måste hjälpa andra som får kämpa för sina basbehov.
I Kenya finns behov. Låt oss hjälpa till.
/Daniel Orevi

20141011-125031-46231194.jpg

Annonser

Om Lars Klingsbo

Jag är reflektionist och kan kontaktas via lars.klingsbo@gmail.com eller följas på twitter @klingsbolars Är du själv reflektionist så vet du ju när
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s